Igår den 22/1 var jag på strålmottagningen. Första gången genomgår man ingen strålning utan det är mest planering inför strålningen. De gör även en CT, tar bilder på bröstet för att se hur de ser ut i det område som ska strålas. De gjorde markeringar på bröstkorgen, 3 små tatueringsprickar, en på bröstkorgen i mitten under brösten och två på vardera sida om brösten. Samt så ritade de ett streck mellan brösten som de sedan la plast över som de vill ska sitta där under hela strålningsperioden. Detta för att jag ska hamna i samma läge varje gång de strålar.
De strålar först 15 ggr övergripande på hela bröstet. Sen den extra boosten som jag skulle få är i 8 dagar och då strålar de på en mindre yta där just tumören satt.
Jag fick andningsträna när jag låg där i CT-apparaten. Fick glasögon på mig där man såg en andningskurva med tre streck. När jag andades normalt låg jag på det understa strecket och när jag skulle andas in och hålla andan skulle jag hålla mig innanför de övre två strecken. Detta kommer jag får göra under tiden jag ska strålas, 20 sekunder åt gången.
Jag fick en hel del information från sköterskorna där på strålningsmottagningen. De blev förundrade när jag sa att jag jobbade heltid. De var skeptiska till att jag skulle klara av det under strålningsperioden för en vanlig biverkan är att man blir trött och tagen.
De informerade om andra vanliga biverkningar också som olika hudreaktioner man kan få och svullnad. Hur jag sedan ska skydda hudområdet som blivit strålat från solen typ resten av mitt liv.
Slutligen så sa sköterskan (de var två men en var student) att jag måste tänka på mig själv, ge mig tid att bearbeta detta som hänt mig och inte stressa in i arbetet som hon uppenbarligen tyckte jag gjort. Men egentligen var det inte mitt val, läkaren på onkologen sa att han inte såg någon anledning till att jag inte skulle kunna jobba heltid så därför började jag arbeta heltid på en gång. Då var det inget prat om bearbetning.
Jag arbetar heltid så länge jag klarar av det, får jag biverkningar så var det bara att säga till sköterskorna sa hon och då ordnar de med läkaren så jag får sjukskrivning.
En plan jag har är att (jag önskade fm-tider på strålmottagningen) om jag får biverkningar som trötthet så tänkte jag i så fall jobba förmiddag på arbetsplatsen och sen jobba eftermiddagen hemma. Då har jag möjlighet att på rasten gå och lägga mig och vila (den möjligheten finns tyvärr inte på arbetet).
Saken är den att jag har ju inte hur mycket flex som helst att ta ut för att gå på dessa stråltillfällen, det är väl också en anledning till att vissa är sjukskrivna för att de ska ha tid att gå och stråla sig. Men om jag får en tid någon gång på fm kan jag ta min förmiddagsrast då, strålningen tar ju bara 15 min cirka och det tar 5 min att gå dit så det kommer gå åt en halvtimme cirka åt gången.
Det borde gå att jobba heltid alltså om jag inte får några biverkningar. Men vem lurar vi, det är MIG vi pratar om, klart jag kommer få biverkningar! Finns det biverkningar så får jag dem alltid.
Det står i informationen jag fick med mig hem om hudreaktioner att man kan få rodnad, ömhet, klåda och sveda. Ej använda deodorant på den sida man strålas för det kan öka hudreaktionen. Undvika att raka sig under armen och ej använda bh om den irriterar huden. (Öh, känns inte som att jag vill vara på min arbetsplats utan bh och lukta svett, tur att jag inte får hår under armarna iallafall!).
Man kan få blåsor och sårbildning och då ska man lufta och tvätta ofta med vatten. (Om det blir så illa måste jag ju jobba hemifrån!!) *ler, ser mig själv på arbetet, lufta mitt bröst....
Hudreaktioner kan dessutom öka efter avslutad strålbehandling. Man ska fortsätta smörja sig med Eloconkräm tills rodnaden minskat. Hudreaktionen klingar oftast av 6 veckor efter avslutad behandling.
Strålningen börjar på onsdag nästa vecka 29/1 kl 15:00 och sedan varje vardag i 23 dagar. (4,5 vecka).
torsdag 23 januari 2020
fredag 17 januari 2020
Onkologens MDK-anteckning och information kring strålning och biverkningar.
Jag läser ju så klart min journal på 1177. Om man inte vet vad saker och ting betyder i sin journal kan man få det förklarat för sig. Mycket kan man ta reda på själv så klart via google men bäst är att få det förklarat av en sköterska eller läkare så det blir rätt. Det kan lätt bli fel och man kan bli orolig helt i onödan.
Mitt sätt att handskas med min oro är att ta reda på så mycket information jag kan kring sjukdomen. Så jag läser journalen och tar reda på informationen för att lugna mina nerver.
Det står i onkologens MDK-anteckning efter operationen att jag hade en duktal mucinös invasiv cancer. Förklaringen till cancerdiagnosen har jag redan skrivit i ett tidigare inlägg (beskedet).
De konstaterade efter operationen att tumören var 11 x 9 mm stor.
Den har Elston 4 poäng. ER-positiv 100%, PR-positiv 100%. HER2 score 2+ men SISH negativ.
Patienten rekommenderas strålbehandling mot bröstet 2,67 - 40,05 Gy samt boost 2 - 16 Gy mot tumörområdet liksom Tamoxifen i 5 år.
Elstongradering:
Är en tumörgradering från 3-9 poäng. Ju lägre poäng desto "snällare" tumör.
ER och PR positiv 100% har jag redan förklarat tidigare, tumören är hormonkänslig och är beroende av hormonet för att kunna växa. Så därför äter jag nu Tamoxifen i 5 år för att minska risken för återfall. Tamoxifen är ett antiöstrogent läkemedel.
HER2 2+ SISH negativ.
(0-1 negativt, 2-3 positivt) cancerceller har extra mycket av ett protein som heter HER2 och gör att cancertumören kan växa fortare. HER2 status detekteras med SISH (Silver In Situ Hybridisering) som påvisar antalet genkopior.
Så alltså var det negativt för mig, hade det varit positivt hade det blivit Cytostatikabehandling också.
Strålbehandling:
Efter bröstbevarande kirurgi ges 2,67 Gy dagligen x 15 dagar, slutdos på 40,05 Gy.
Patienter mellan 40-50 år erhåller tillägg av en boost på ytterligare 10-16 Gy (2 Gy x 5-8) mot själva operationsområdet till en totaldos av 60-66 Gy.
Postoperativ strålning sänker risken för lokala recidiv med cirka 2/3 och minskar dödligheten i bröstcancer.
Modern dosplanering undviker hjärtat i behandlingsfältet eftersom full dos strålbehandling ökar risken för kardiell morbiditet. (hjärtsjukdom). Med andningsstyrd behandling (Gating) kan man ibland vid framförallt vänstersidiga behandlingar ytterligare sänka hjärt- och lungdoserna.
Jag kommer ha andningsstyrd behandling, så jag tränar på att hålla andan fram till första besöket. Man ska ta ett djupt andetag, hålla andan i 20 sekunder och sedan andas i 1 minut och sedan göra om proceduren hela tiden.
Biverkningar:
Mitt sätt att handskas med min oro är att ta reda på så mycket information jag kan kring sjukdomen. Så jag läser journalen och tar reda på informationen för att lugna mina nerver.
Det står i onkologens MDK-anteckning efter operationen att jag hade en duktal mucinös invasiv cancer. Förklaringen till cancerdiagnosen har jag redan skrivit i ett tidigare inlägg (beskedet).
De konstaterade efter operationen att tumören var 11 x 9 mm stor.
Den har Elston 4 poäng. ER-positiv 100%, PR-positiv 100%. HER2 score 2+ men SISH negativ.
Patienten rekommenderas strålbehandling mot bröstet 2,67 - 40,05 Gy samt boost 2 - 16 Gy mot tumörområdet liksom Tamoxifen i 5 år.
Elstongradering:
Är en tumörgradering från 3-9 poäng. Ju lägre poäng desto "snällare" tumör.
ER och PR positiv 100% har jag redan förklarat tidigare, tumören är hormonkänslig och är beroende av hormonet för att kunna växa. Så därför äter jag nu Tamoxifen i 5 år för att minska risken för återfall. Tamoxifen är ett antiöstrogent läkemedel.
HER2 2+ SISH negativ.
(0-1 negativt, 2-3 positivt) cancerceller har extra mycket av ett protein som heter HER2 och gör att cancertumören kan växa fortare. HER2 status detekteras med SISH (Silver In Situ Hybridisering) som påvisar antalet genkopior.
Så alltså var det negativt för mig, hade det varit positivt hade det blivit Cytostatikabehandling också.
Strålbehandling:
Efter bröstbevarande kirurgi ges 2,67 Gy dagligen x 15 dagar, slutdos på 40,05 Gy.
Patienter mellan 40-50 år erhåller tillägg av en boost på ytterligare 10-16 Gy (2 Gy x 5-8) mot själva operationsområdet till en totaldos av 60-66 Gy.
Postoperativ strålning sänker risken för lokala recidiv med cirka 2/3 och minskar dödligheten i bröstcancer.
Modern dosplanering undviker hjärtat i behandlingsfältet eftersom full dos strålbehandling ökar risken för kardiell morbiditet. (hjärtsjukdom). Med andningsstyrd behandling (Gating) kan man ibland vid framförallt vänstersidiga behandlingar ytterligare sänka hjärt- och lungdoserna.
Jag kommer ha andningsstyrd behandling, så jag tränar på att hålla andan fram till första besöket. Man ska ta ett djupt andetag, hålla andan i 20 sekunder och sedan andas i 1 minut och sedan göra om proceduren hela tiden.
Biverkningar:
- Hudreaktion. Varierande grad av hudrodnad, ytliga epiteldefekter, klåda. Förebyggande behandling med steroidsalva rekommenderas.
- Lungreaktion. Strålpneumonit (strålreaktion i lungvävnad) med symtom som andfåddhet och hosta senare delen av eller efter avslutad behandling. Röntgenkontroll. Behandling med steroider enligt schema.
- Arm- och eventuella bröstödem. Samarbete med sjukgymnast.
- Hjärttoxicitet. Rätt och slätt översatt giftigt för hjärtat. Man kan få hjärtsjukdom. Men strålningstekniken idag har gett en signifikant minskning.
I några dagar nu har jag haft ont i mitt bröst. Det känns knöligare sedan flera veckor tillbaka men det har inte gjort så ont tidigare, bara vid palpation. Nu gör det ont fast jag inte rör bröstet. Jag känner det hela tiden vid armrörelse m.m. Kanske jag har sårvätska som samlats där. Men så länge jag inte har feber eller bröstet blir varmt så är det nog okej.
Lymfsträngarna finns där och gör sig påmind också. Har fler nu i underarmen och jag har även två ner mot magen/revbenen som smärtar vid olika rörelser. Kan vara en av dem som gör att jag har ont i bröstet, vad vet jag.
På toppen på berget så har jag ju mens IGEN. Fick mens på julafton (tog ut hormonspiral 14/11) och blödde rikligt i en hel vecka. Fick mens igen igår (3 veckor sedan julafton, 2 veckor sedan jag blödde senast) och blöder hur mycket som helst! Jobbigt, jag hade inte mens på 10 år innan detta pga hormonspiralen. Har inte valt detta själv, får ju inte använda hormonpreparat längre då jag hade hormonkänslig cancer. Gilla läget? Nåväl jag överlevde ju cancern så jag har inte rätt att klaga. :)
Tamoxifenbehandlingen går bra än så länge i alla fall, peppar peppar.... ätit den i 10 dagar.
På toppen på berget så har jag ju mens IGEN. Fick mens på julafton (tog ut hormonspiral 14/11) och blödde rikligt i en hel vecka. Fick mens igen igår (3 veckor sedan julafton, 2 veckor sedan jag blödde senast) och blöder hur mycket som helst! Jobbigt, jag hade inte mens på 10 år innan detta pga hormonspiralen. Har inte valt detta själv, får ju inte använda hormonpreparat längre då jag hade hormonkänslig cancer. Gilla läget? Nåväl jag överlevde ju cancern så jag har inte rätt att klaga. :)
Tamoxifenbehandlingen går bra än så länge i alla fall, peppar peppar.... ätit den i 10 dagar.
Just hang in there right?! :)
fredag 10 januari 2020
Återbesök 8/1-svar på PAD efter operationen.
I onsdags var det dags! Dagen jag väntat på i 3 veckor. Först besök på arbetsterapin kl 10:15 för att träffa lymfterapeut. Det var flera kvinnor där med sina respektive och väntade på samma sak. Så det var mycket väntande.
Lymfterapeuten skulle mäta mina armar för att ha något att jämföra med om jag skulle få lymfödem. Ingrepp i armhålan som jag har gjort kan försämra lymfflödet. Försämrat lymfflöde kan ge symtom som tyngdkänsla, trötthetskänsla, molande smärta på överarmens utsida och/eller en svullnad (lymfödem). Även bröstsvullnad kan uppstå. Dessa symtom kan uppstå flera månader efter operationen. Jag har återbesök dit om 3 månader men får jag några av dessa symtom ska jag ringa dem tidigare. Jag ska fortsätta med mina "pump"-rörelser för att hjälpa lymfvätskan att pumpa runt i kroppen. Eftersom jag har ett stillasittande arbete ska jag helst göra det var 30:e min.
Sen fick jag vänta igen i väntrummet på fysioterapeut. Samma gäng satt där och väntade och jag blev nog alltid inkallad sist.
Fysioterapeuten informerade mig om vikten av ärr-massage för att motverka att ärren blir stela och orsaka stramhet. Jag fick info kring detta.
Fick även info om töjning av bröstmuskeln då strålning kan ge stramhet i ärrvävnad och muskulatur. Jag fick med mig information om töjningsövningar.
Sen eftersom jag även har lymfsträngar fick jag övningar för töjning av dessa. Jag har flera stycken i armhålan och en i underarmen. Han försökte trycka ut dem, han fick bort en i armhålan men det gjorde så ont så han kunde inte göra något mera. Jag trodde alltså jag skulle tuppa av. Men jag bet ihop men han såg hur smärtsamt det var så han slutade. Men blir jag inte av med strängarna med övningarna ska jag kontakta honom igen för nytt försök.
Sen var det lunchpaus. Jag och sambon åkte hem, jag var alldeles öm och hade ont i större delen av vänster arm efter fysioterapeutens försök till att få bort lymfsträngarna så jag ville bara hem och vila. Men det var snart dags att åka igen.
Klockan 14 hade vi besök på onkologen för besked om analysen från cancertumören och portvaktskörtlarna från armhålan. Samma människor som satt i väntrummet hos arbetsterapeuten satt här och väntade.
Vi blev visad till ett rum och fick vänta där på läkare och sköterskor som skulle komma.
Först kom kirurgen, samma kirurgläkare som jag träffade på nybesöket, tillsammans med en sköterska. Han berättade att de fått bort all cancer i bröstet och att det fanns ingen spridning till armhålan. Jiippii!!! En stor sten föll direkt av mina axlar och lättnaden var stor.
Han informerade att det blir strålbehandling och anti-östrogenbehandling Tamoxifen. Han gjorde en klinisk undersökning av bröstet och armhålan och sa att det såg bra ut. Han fyllde i ett intyg jag hade med mig från mitt försäkringsbolag och sen var vi klara. Härmed är jag klar på kirurgen.
Sen kom onkologläkaren. Han berättade samma sak som kirurgläkaren men berättade lite mer ingående angående strålbehandlingen och Tamoxifenbehandlingen som jag ska ta i 5 år. Strålbehandlingen är vanligtvis i 15 dagar under 3 veckor men eftersom jag är yngre än 50 år blir det extra boost och då blir det 4,5 vecka istället. Detta för att det är större risk för återfall ju yngre man är. Tamoxifenbehandlingen är också för att minska risken för återfall. Han berättade om biverkningar med både strålning och Tamoxifen.
Han skrev ut Tamoxifen och sa åt mig att börja med det direkt. Skrev även ut kortisonsalva att smörja in bröstet med efter strålbehandlingen då man kan bli svedd, som vid solbränna.
Han gjorde också en klinisk undersökning av bröstet och armhålan. Allt ser fint ut.
Angående sjukskrivning så trodde både han och jag att jag skulle kunna jobba 100% under tiden jag går på strålbehandling eftersom jag jobbar på sjukhuset så har jag ju nära också. Ingen restid går förlorad. Men skulle jag få biverkningar som trötthet m.m. så skulle jag höra av mig så skulle han hjälpa mig med sjukskrivning deltid.
Han hade en del frågor kring min ärftlighet och jag frågade även om fortsatta kontroller med mammografi och han sa att har man haft bröstcancer har man årliga kontroller i 10 år men eftersom jag hade ökad risk för cancer så skulle jag få ha årliga kontroller tills jag är 74 år. (då man vanligtvis slutar gå på mammografi).
Jag är så lycklig! Redan dagen efter började jag jobba 100%. Alla på mitt jobb var så glada och lättade allihopa. Det är så skönt att vara tillbaka efter min långa sjukskrivning med diskförskjutningen i nacken sedan oktober 2018. Nu äntligen är jag tillbaka, jag är cancerfri och jag är frisk! Känslan av att känna sig frisk och hel igen är oslagbar!
22/1 har jag fått tid till strålmottagningen för planering av strålningen. Ingen strålning kommer ske denna dag men jag kommer få tider för det på detta besök.
Jag kommer få göra en CT-undersökning (röntgen) inför strålbehandlingen under detta besök. Jag ska tills dess andningsträna. Jag ska ligga plant med en kudde under huvudet och andas in djupt, fylla lungorna fulla och sen hålla andan i 20 sekunder. Andas i 1 min och sedan fortsätta igen på samma sätt. Detta för att strålningen kan ge strålningsskador på lungor och hjärta och med denna teknik så minimeras stråldosen. Så under tiden de strålar håller jag andan men även samma andningsprocedur skulle göras under röntgenundersökningen.
Så nu är det bara att vänta och jag har idag planerat mitt schema på jobbet med min chef. Jag jobbar 100% där jag jobbar från 7:10-16. Jag jobbar in 20 min varje dag för att kunna vara ledig en fredag i månaden. Jag kommer fortsätta jobba hemifrån tisdagar och torsdagar. Låter som ett väldigt bra schema. :)
Lymfterapeuten skulle mäta mina armar för att ha något att jämföra med om jag skulle få lymfödem. Ingrepp i armhålan som jag har gjort kan försämra lymfflödet. Försämrat lymfflöde kan ge symtom som tyngdkänsla, trötthetskänsla, molande smärta på överarmens utsida och/eller en svullnad (lymfödem). Även bröstsvullnad kan uppstå. Dessa symtom kan uppstå flera månader efter operationen. Jag har återbesök dit om 3 månader men får jag några av dessa symtom ska jag ringa dem tidigare. Jag ska fortsätta med mina "pump"-rörelser för att hjälpa lymfvätskan att pumpa runt i kroppen. Eftersom jag har ett stillasittande arbete ska jag helst göra det var 30:e min.
Sen fick jag vänta igen i väntrummet på fysioterapeut. Samma gäng satt där och väntade och jag blev nog alltid inkallad sist.
Fysioterapeuten informerade mig om vikten av ärr-massage för att motverka att ärren blir stela och orsaka stramhet. Jag fick info kring detta.
Fick även info om töjning av bröstmuskeln då strålning kan ge stramhet i ärrvävnad och muskulatur. Jag fick med mig information om töjningsövningar.
Sen eftersom jag även har lymfsträngar fick jag övningar för töjning av dessa. Jag har flera stycken i armhålan och en i underarmen. Han försökte trycka ut dem, han fick bort en i armhålan men det gjorde så ont så han kunde inte göra något mera. Jag trodde alltså jag skulle tuppa av. Men jag bet ihop men han såg hur smärtsamt det var så han slutade. Men blir jag inte av med strängarna med övningarna ska jag kontakta honom igen för nytt försök.
Sen var det lunchpaus. Jag och sambon åkte hem, jag var alldeles öm och hade ont i större delen av vänster arm efter fysioterapeutens försök till att få bort lymfsträngarna så jag ville bara hem och vila. Men det var snart dags att åka igen.
Klockan 14 hade vi besök på onkologen för besked om analysen från cancertumören och portvaktskörtlarna från armhålan. Samma människor som satt i väntrummet hos arbetsterapeuten satt här och väntade.
Vi blev visad till ett rum och fick vänta där på läkare och sköterskor som skulle komma.
Först kom kirurgen, samma kirurgläkare som jag träffade på nybesöket, tillsammans med en sköterska. Han berättade att de fått bort all cancer i bröstet och att det fanns ingen spridning till armhålan. Jiippii!!! En stor sten föll direkt av mina axlar och lättnaden var stor.
Han informerade att det blir strålbehandling och anti-östrogenbehandling Tamoxifen. Han gjorde en klinisk undersökning av bröstet och armhålan och sa att det såg bra ut. Han fyllde i ett intyg jag hade med mig från mitt försäkringsbolag och sen var vi klara. Härmed är jag klar på kirurgen.
Sen kom onkologläkaren. Han berättade samma sak som kirurgläkaren men berättade lite mer ingående angående strålbehandlingen och Tamoxifenbehandlingen som jag ska ta i 5 år. Strålbehandlingen är vanligtvis i 15 dagar under 3 veckor men eftersom jag är yngre än 50 år blir det extra boost och då blir det 4,5 vecka istället. Detta för att det är större risk för återfall ju yngre man är. Tamoxifenbehandlingen är också för att minska risken för återfall. Han berättade om biverkningar med både strålning och Tamoxifen.
Han skrev ut Tamoxifen och sa åt mig att börja med det direkt. Skrev även ut kortisonsalva att smörja in bröstet med efter strålbehandlingen då man kan bli svedd, som vid solbränna.
Han gjorde också en klinisk undersökning av bröstet och armhålan. Allt ser fint ut.
Angående sjukskrivning så trodde både han och jag att jag skulle kunna jobba 100% under tiden jag går på strålbehandling eftersom jag jobbar på sjukhuset så har jag ju nära också. Ingen restid går förlorad. Men skulle jag få biverkningar som trötthet m.m. så skulle jag höra av mig så skulle han hjälpa mig med sjukskrivning deltid.
Han hade en del frågor kring min ärftlighet och jag frågade även om fortsatta kontroller med mammografi och han sa att har man haft bröstcancer har man årliga kontroller i 10 år men eftersom jag hade ökad risk för cancer så skulle jag få ha årliga kontroller tills jag är 74 år. (då man vanligtvis slutar gå på mammografi).
Jag är så lycklig! Redan dagen efter började jag jobba 100%. Alla på mitt jobb var så glada och lättade allihopa. Det är så skönt att vara tillbaka efter min långa sjukskrivning med diskförskjutningen i nacken sedan oktober 2018. Nu äntligen är jag tillbaka, jag är cancerfri och jag är frisk! Känslan av att känna sig frisk och hel igen är oslagbar!
22/1 har jag fått tid till strålmottagningen för planering av strålningen. Ingen strålning kommer ske denna dag men jag kommer få tider för det på detta besök.
Jag kommer få göra en CT-undersökning (röntgen) inför strålbehandlingen under detta besök. Jag ska tills dess andningsträna. Jag ska ligga plant med en kudde under huvudet och andas in djupt, fylla lungorna fulla och sen hålla andan i 20 sekunder. Andas i 1 min och sedan fortsätta igen på samma sätt. Detta för att strålningen kan ge strålningsskador på lungor och hjärta och med denna teknik så minimeras stråldosen. Så under tiden de strålar håller jag andan men även samma andningsprocedur skulle göras under röntgenundersökningen.
Så nu är det bara att vänta och jag har idag planerat mitt schema på jobbet med min chef. Jag jobbar 100% där jag jobbar från 7:10-16. Jag jobbar in 20 min varje dag för att kunna vara ledig en fredag i månaden. Jag kommer fortsätta jobba hemifrån tisdagar och torsdagar. Låter som ett väldigt bra schema. :)
tisdag 31 december 2019
Lymfsträngar- och Gott Nytt År!
Gott Nytt År alla läsare!
Detta år har ju varit ett kämpigt år som inte slutade som jag vela precis, men efter att ha klarat ett år med diskförskjutning i nacken med nervsmärta och sjukskrivningar så ska väl cancern som nu faktiskt är bortopererad inte göra att 2020 blir sämre. Nu ser jag fram emot ett år med mer framgång och efter alla behandlingar hoppas jag att jag äntligen kommer få må bra igen.
Lymfsträngarna jag fått från operationen i armhålan finns där fortfarande. Idag kände jag dessutom strängarna, en i armhålan och en under bröstet. Så lymfsträngarna sträcker sig ut i vänster arm, vilket ger smärta och mindre rörlighet i armen, och ut under bröstet ner mot buken vilket ger smärta i vissa rörelser även där. Det är kämpigt, jag ska väl inte ljuga men såren har i alla fall läkt fint och svullnaden har försvunnit. Det är inte mycket storleksskillnad på brösten heller så jag känner mig ganska normal i det avseendet. Jag hoppas verkligen att jag får glada besked den 8/1 och att jag kan avsluta detta med strålbehandling och sen vara klar!
Är år 2020 mitt år? Hoppas verkligen det!
Detta år har ju varit ett kämpigt år som inte slutade som jag vela precis, men efter att ha klarat ett år med diskförskjutning i nacken med nervsmärta och sjukskrivningar så ska väl cancern som nu faktiskt är bortopererad inte göra att 2020 blir sämre. Nu ser jag fram emot ett år med mer framgång och efter alla behandlingar hoppas jag att jag äntligen kommer få må bra igen.
Lymfsträngarna jag fått från operationen i armhålan finns där fortfarande. Idag kände jag dessutom strängarna, en i armhålan och en under bröstet. Så lymfsträngarna sträcker sig ut i vänster arm, vilket ger smärta och mindre rörlighet i armen, och ut under bröstet ner mot buken vilket ger smärta i vissa rörelser även där. Det är kämpigt, jag ska väl inte ljuga men såren har i alla fall läkt fint och svullnaden har försvunnit. Det är inte mycket storleksskillnad på brösten heller så jag känner mig ganska normal i det avseendet. Jag hoppas verkligen att jag får glada besked den 8/1 och att jag kan avsluta detta med strålbehandling och sen vara klar!
Är år 2020 mitt år? Hoppas verkligen det!
lördag 21 december 2019
Tappning av sårvätska + korrektion av fakta kring blodgivning
I torsdags började jag få en rejäl svullnad under armhålan där jag opererats. På fredagen ringde jag bröstmottagningen mest för att få råd då svullnaden inte blivit bättre, snarare större och omläggningen hade nu lossnat pga svullnaden. Min kontaktsjuksköterska vela att jag skulle komma in så hon fick titta och kanske tappa ur lite sårvätska om det behövdes.
Jag kunde ju inte köra bil pga svullnaden och smärtan så jag valde att ta buss. Helt fel dag att åka buss på märkte jag, 20 december, sista skoldagen innan jullov för ungdomarna, alla slutade tidigt och alla skulle ta bussen! Dessutom var det ett större kaos inne i stan med spärrdragningar och julrusch. Så jag som var ute i god tid höll på att komma försent!
Men äntligen där så vela min kontaktsjuksköterska tappa sårvätskan jag hade under armen. Det kom inte mycket alls, en matsked ungefär. Så hon tipsade om att vika en handduk och lägga under armen och stoppa ner den i bh:n som en kompression liksom, så ska svullnaden försvinna så småningom.
Min sambo hämtade mig sen på sjukhuset efter jobbet och sedan dess har jag haft lite jobbigt med denna svullnad och smärta. Det har varit svårt att ha armen neråt längs med kroppen. Sitter alltid med en kudde under armen så det blir distans från kroppen. Det har blivit lite bättre idag, lördag, men det börjar göra mer ont nu. Tror det börjar läka.
Känseln i armhålan är obefintlig, men det visste jag ju kunde hända, nervpåverkan. Det kommer väl tillbaka så småningom. Kan ju säga att efter tre kejsarsnitt har jag fortfarande nervpåverkan längst med ärret på magen och har mindre känsel där. Det är inte hela världen om det inte skulle komma tillbaka helt.
Har även känningar av stramhetskänsla i armen, det gör ont när jag rör armen ända ner till armvecket. Betyder detta att jag fått lymfsträngar i armhålan? Det är inget som är synligt för ögat än. Jag som varit så noga med övningarna varje dag för att undvika alla symtom. Av de tre symtom man kan få så har jag fått alla tre, är inte det typiskt mig. Inget ska vara enkelt och smärtfritt.
Jag fick veta i grupp på FB att när man fått cancer får man inte ge blod. Många tror det beror på risken för eventuella cancerceller i blodet men när jag läst på om det så hittar jag information om att detta är för att ens egna kropp inte ska påverkas och riskera återfall.
Donera organ fick jag höra att man inte heller kan efter man har cancer men efter att ha letat efter information kring detta så hittade jag detta på 1177: Personer med elakartad tumörsjukdom kan oftast inte bli donatorer men om du är behandlad och tumörfri sedan många år kan organ och vävnader användas.
Det känns som att rädslan för återfall alltid kommer finnas där. När alla runt om en tycker att faran är över och allt är tillbaka i den normala vardagen så ska man glömma och gå vidare som om inget hänt. Tror ingen människa som genomgått cancer någonsin kan återgå till det normala igen. Rädslan finns där för alltid. Livet förändrades så fort man fick cancerdiagnosen. Man lever, men med en vetskap om att livet snabbt kan vända. Man borde leva som om denna dag var den sista, men hur många kan göra det utan att vardagens måsten tränger på?
Jag har bestämt mig att när mina behandlingar är klara så ska jag tatuera in den där texten jag skrev i ett inlägg tidigare tillsammans med ett rosa band. Det betyder så mycket mer än bara min kamp mot cancer, det är alla kamper jag haft hittills i livet och de kommande kamper jag kommer att genomgå framöver.
I was given this life because I´m strong enough to handle it.
Jag kunde ju inte köra bil pga svullnaden och smärtan så jag valde att ta buss. Helt fel dag att åka buss på märkte jag, 20 december, sista skoldagen innan jullov för ungdomarna, alla slutade tidigt och alla skulle ta bussen! Dessutom var det ett större kaos inne i stan med spärrdragningar och julrusch. Så jag som var ute i god tid höll på att komma försent!
Men äntligen där så vela min kontaktsjuksköterska tappa sårvätskan jag hade under armen. Det kom inte mycket alls, en matsked ungefär. Så hon tipsade om att vika en handduk och lägga under armen och stoppa ner den i bh:n som en kompression liksom, så ska svullnaden försvinna så småningom.
Min sambo hämtade mig sen på sjukhuset efter jobbet och sedan dess har jag haft lite jobbigt med denna svullnad och smärta. Det har varit svårt att ha armen neråt längs med kroppen. Sitter alltid med en kudde under armen så det blir distans från kroppen. Det har blivit lite bättre idag, lördag, men det börjar göra mer ont nu. Tror det börjar läka.
Känseln i armhålan är obefintlig, men det visste jag ju kunde hända, nervpåverkan. Det kommer väl tillbaka så småningom. Kan ju säga att efter tre kejsarsnitt har jag fortfarande nervpåverkan längst med ärret på magen och har mindre känsel där. Det är inte hela världen om det inte skulle komma tillbaka helt.
Har även känningar av stramhetskänsla i armen, det gör ont när jag rör armen ända ner till armvecket. Betyder detta att jag fått lymfsträngar i armhålan? Det är inget som är synligt för ögat än. Jag som varit så noga med övningarna varje dag för att undvika alla symtom. Av de tre symtom man kan få så har jag fått alla tre, är inte det typiskt mig. Inget ska vara enkelt och smärtfritt.
Jag fick veta i grupp på FB att när man fått cancer får man inte ge blod. Många tror det beror på risken för eventuella cancerceller i blodet men när jag läst på om det så hittar jag information om att detta är för att ens egna kropp inte ska påverkas och riskera återfall.
Donera organ fick jag höra att man inte heller kan efter man har cancer men efter att ha letat efter information kring detta så hittade jag detta på 1177: Personer med elakartad tumörsjukdom kan oftast inte bli donatorer men om du är behandlad och tumörfri sedan många år kan organ och vävnader användas.
Det känns som att rädslan för återfall alltid kommer finnas där. När alla runt om en tycker att faran är över och allt är tillbaka i den normala vardagen så ska man glömma och gå vidare som om inget hänt. Tror ingen människa som genomgått cancer någonsin kan återgå till det normala igen. Rädslan finns där för alltid. Livet förändrades så fort man fick cancerdiagnosen. Man lever, men med en vetskap om att livet snabbt kan vända. Man borde leva som om denna dag var den sista, men hur många kan göra det utan att vardagens måsten tränger på?
Jag har bestämt mig att när mina behandlingar är klara så ska jag tatuera in den där texten jag skrev i ett inlägg tidigare tillsammans med ett rosa band. Det betyder så mycket mer än bara min kamp mot cancer, det är alla kamper jag haft hittills i livet och de kommande kamper jag kommer att genomgå framöver.
I was given this life because I´m strong enough to handle it.
onsdag 18 december 2019
Samtal med kontaktsjuksköterskan
Igår ringde min kontaktsjuksköterska från bröstmottagningen och frågade hur jag mådde och hur det kändes efter operationen. Jag mår ju bra, ganska svullen nu under armhålan också, igår var det bara bröstet som var svullet men så kan det ju vara i några veckor innan det ger med sig. Så länge det inte är besvärande och gör väldigt ont för då kan de tappa ur vätskan på bröstmottagningen. Om jag skulle få hög feber eller bröstet blir rött och hett kan jag ha fått en infektion och måste då söka akut, antingen till bröstmottagningen eller på helger och kvällar blir det akuten.
Jag fick information om besöket den 8/1. Hur det hela går till. Först på förmiddagen kommer jag få träffa lymfterapeut och sjukgymnast på arbetsterapin klockan 10:15.
Lymfterapeuten kommer mäta och kolla om jag fått nån storleksförändring över armen, när man tagit bort lymfkörtlar kan transporten för lymfvätskan rubbas. Som en del kanske vet så upprätthåller lymfkörtlarna vätskebalansen i kroppen tillsammans med blodsystemet. Lymfsystemet deltar i kroppens försvar mot bakterier, virus och cancer. En del kan få lymfödem efter en operation i armhålan. Det blir en svullnad i armen på den sidan man blivit opererad. Svullnaden beror på att flödet av lymfvätska går långsammare än tidigare.
Då kan man få hjälp av arbetsterapeut och sjukgymnast med olika behandlingar och kompressionsstrumpa. Så det ska jag göra först denna dag, tar ungefär en timme.
Sen ska jag till onkologmottagningen 14:00. Då har de haft en MDK alldeles innan (kl 13:00) och jag får sen träffa kirurg, bröstsköterska, onkolog och onkologsköterska för fortsatt plan och behandling. Detta kan ta upp till 1,5 timme. Man ska helst ha en närstående med sig.
Men fram till dess så ska jag ha en lugn och skön jul samt nyår och hoppas att allt går problemfritt fram till återbesöket.
Jag har skrivit blogg i många år, har en annan som vissa av er följt förut, skriver där fortfarande men mer allmänt om mitt liv och inte så koncentrerat på just min bröstcancer. Att skriva blogg för mig är ett sätt att för mig att jobba med mina känslor kring allt detta. Jag skriver den endast för mig själv egentligen, men det är ju bra om denna blogg hjälper någon annan som också tyvärr måste gå igenom denna resa.
Min resa hittills:
29/10 Årliga mammografin.
12/11 Kompletterande undersökningar med mammografi, ultraljud och biopsier.
20/11 MDK och Besked.
25/11 MR-bröst.
27/11 MDK
2/12 Nybesök på bröstmottagningen för besked och planering av operation.
6/12 Bläckindikering på bröst med ultraljud.
16/12 Operation sektorresektion och Sentinel node.
8/1 Återbesök: PAD-svar från operation, besked om plan, ytterligare behandlingar och fortsatta kontroller i framtiden.
Jag fick information om besöket den 8/1. Hur det hela går till. Först på förmiddagen kommer jag få träffa lymfterapeut och sjukgymnast på arbetsterapin klockan 10:15.
Lymfterapeuten kommer mäta och kolla om jag fått nån storleksförändring över armen, när man tagit bort lymfkörtlar kan transporten för lymfvätskan rubbas. Som en del kanske vet så upprätthåller lymfkörtlarna vätskebalansen i kroppen tillsammans med blodsystemet. Lymfsystemet deltar i kroppens försvar mot bakterier, virus och cancer. En del kan få lymfödem efter en operation i armhålan. Det blir en svullnad i armen på den sidan man blivit opererad. Svullnaden beror på att flödet av lymfvätska går långsammare än tidigare.
Då kan man få hjälp av arbetsterapeut och sjukgymnast med olika behandlingar och kompressionsstrumpa. Så det ska jag göra först denna dag, tar ungefär en timme.
Sen ska jag till onkologmottagningen 14:00. Då har de haft en MDK alldeles innan (kl 13:00) och jag får sen träffa kirurg, bröstsköterska, onkolog och onkologsköterska för fortsatt plan och behandling. Detta kan ta upp till 1,5 timme. Man ska helst ha en närstående med sig.
Men fram till dess så ska jag ha en lugn och skön jul samt nyår och hoppas att allt går problemfritt fram till återbesöket.
Min resa hittills:
29/10 Årliga mammografin.
12/11 Kompletterande undersökningar med mammografi, ultraljud och biopsier.
20/11 MDK och Besked.
25/11 MR-bröst.
27/11 MDK
2/12 Nybesök på bröstmottagningen för besked och planering av operation.
6/12 Bläckindikering på bröst med ultraljud.
16/12 Operation sektorresektion och Sentinel node.
8/1 Återbesök: PAD-svar från operation, besked om plan, ytterligare behandlingar och fortsatta kontroller i framtiden.
tisdag 17 december 2019
Operation 16/12
Började morgonen med en tidig frukost. Man fick äta innan 6 timmar före operationen. Jag hade tid klockan 12 på dagkirurgen så jag klev upp halv 6. Hade kvällen innan duschat med Descutan (bakteriedödande) och efter frukosten duschade jag igen med Descutan. Här i vår kommun är det i alla fall ett krav innan operation. Hört att det kan skilja sig mellan kommuner.
Sambon hade tagit ut ledig dag idag och följde med mig till sjukhuset. Jag började dagen på Nuklearmedicin där en läkare sprutade först in två injektioner i vänstra bröstet med radioaktiv isotop. Sen fick vi vänta en timme, då gick vi till cafeterian så sambon kunde ta sig en kaffe, jag drack vatten.
När vi kom tillbaka fick jag ligga i en scintigrafiröntgen som snurrade runt mig, tog ungefär 15 minuter. Sen var jag klar. Detta var inför operationen så de lättare ska kunna lokalisera portvaktskörtlarna.
Så nu var det ungefär 2,5 timme tills jag skulle till dagkirurgen så vi åkte hem. Jag fick ju vare sig äta eller dricka nu (fick dricka vatten/te fram till 2 timmar innan operationen) så jag valde att lägga mig och vila i sängen framför Netflix.
Strax innan 12 var vi på plats. Här skiljdes sambon och jag, han åkte hem och jag fick följa med en sköterska för ombyte inför operationen. Jag fick sedan sitta i ett litet mottagningsrum där jag först fick träffa narkosläkare som vela få lite info om allt möjligt. Jag fick ID-band på handleden och information.
Sen fick jag vänta på läkaren. Hon kände ju igen mig på en gång (kollegor som vi är) och hon informerade om ingreppet. Hon ritade ut på tutten hur hon skulle gå tillväga och vi bestämde det så enkelt som möjligt. Tatueringen skulle bli kvar (den lilla pricken på bröstet) annars skulle hon behöva göra ett extra snitt och det tyckte jag var helt onödigt så den kommer alltid finnas kvar där.
Det hon planerade var att skära bort bröstvårtan och gå in där och ta bort tumören samt kringliggande frisk vävnad så hon fick en god marginal och sen sy dit bröstvårtan igen och därefter göra ett snitt i armhålan för att ta ut de portvaktskörtlar hon hittar där med hjälp av scintigrafin jag gjorde tidigare samt blå färg som hon sprutar in för att lättare se dem.
Efter läkarbesöket var klart så kom narkosläkaren igen. Dags för mig att kissa och sen utförde han bladderscan för att kolla hur mycket urin jag hade kvar i blåsan. Det var okej (58 ml) och sen fick jag följa med in i operationsrummet, klockan var nu strax innan 13. Där lade jag mig på britsen, de gjorde det bekvämt för mig och kopplade upp mig till alla maskiner. Jag fick andas i gasmask och kort därefter är allt borta! :)
Jag vaknade på första uppvaket kl 15:00 där en manlig sköterska tog hand om mig. Första 20 min var lite dimmiga och jag frös så jag skakade och jag hade ont. Så han lade på mig en värmedyna + ett uppvärmt täcke och sprutade in smärtstillande i porten jag hade i handen. Kort därefter blev jag både varm och någorlunda smärtfri. Då var det dags att rullas in på nästa uppvak, en annan manlig sköterska hämtade mig och tog hand om mig där.
Min läkare kom sedan och informerade att operationen gått bra, hon hade skickat tumören till preparatröntgen under operationen och fått klartecken att den var med där i. Sen hade hon tagit två portvaktskörtlar och dessa samt tumören kommer att analyseras nu och jag kommer få besked om fortsatt behandling vid återbesöket. Att det blir strålbehandling vet vi sa hon men analysen får tala om för oss om det blir något mer.
Hon hade skrivit sjukintyg fram till återbesöket som kommer vara 8/1. Då är det en MDK-konferens först och sen återbesöket direkt efter tillsammans med både kirurg och onkolog för diskussion angående fortsatt behandling.
Sen fick jag invänta sjukgymnast som informerade mig om fysisk aktivitet. Jag ska försöka röra armen som vanligt men undvika tunga lyft och monotont arbete de första 2 veckorna. Ingen styrketräning de 4 första veckorna. Lyssna på kroppen och göra det som känns bra. Om jag får ont eller det sväller i bröstet efter någon aktivitet har jag nog ansträngt mig lite för mycket.
Hon informerade mig även om symtom som kan uppträda efter en sån här operation.
Man kan bl.a få nervpåverkan i operationsområdet. Domningar och stickningar. Besvären avtar successivt och känseln återställs helt eller delvis.
Man kan även få serom (svullnad), det innebär en ansamling med sårvätska i bröstet. Bröstet absorberar denna vätska själv i stor utsträckning men kan även tappas i behov av bröstsköterska.
Man kan få lymfsträngar i armhålan. Strängbildning kan uppstå ca 1-2 veckor efter operation i samband med borttagande av lymfkörtlar i armhålan men kan även bildas senare. De kan uppkomma i armhålan och sträcka sig ända ner till fingrarna men även förekomma i bröstkorgen ner mot magen. Strängar är oftast synliga och kännbara med fingrarna. De är inte farliga och inte heller bestående men kan under en period orsaka stramkänsla samt påverka rörligheten i armen. Man ska töja på strängarna om de uppstår med ett träningsprogram jag fick av henne.
Sen fick jag även ett träningsprogram som jag ska göra varje dag fram till återbesöket (beroende på hur ont jag har förstås) men det är lätta armövningar. Inget ansträngande. Första dagarna ska jag ta smärtstillande regelbundet för att jag lättare ska kunna göra övningarna.
Jag kommer även under återbesöket den 8/1 få träffa sjukgymnast igen.
Fick därefter serverat te, macka och granatäppeldryck.
Därefter var det ju obligatoriska toalettbesöket kvar för att få gå hem. Sköterskan kollade min urinblåsa med bladderscan igen (50 ml) så han kom med ett glas till av granatäpple för att få igång kisseriet. (samt så hade jag ju dropp med). Jag kissade kort därefter och jag kissade blått! (blåfärgen som läkaren sprutade in ska ju komma ut också) :)
Sen var det bara att gå och byta om, sätter på mig Mirabelle Bh:n jag fått från bröstmottagningen som ska sitta på 24 timmar om dygnet i 2 veckor för att minska blödning och svullnad. Skickar då ett sms till sambon, klockan är efter 16 och han hade nog varit lite orolig över hur lång tid det tagit! :) Jag får min port i handen avvecklad och ID-armbandet tas bort och sen är jag fri att gå.
Sambon hämtade upp mig vid entrén och sen åkte vi och köpte MAX. :) Jag var så hungrig! :)
Jag fick ta Alvedon och Ipren när jag kom hem vid 17 och sen även när jag lade mig för natten. Men idag på morgonen så känns det bättre. Det kan komma en smärta inifrån bröstet ibland (antar att de rotat runt där en aning) och det stramar och gör ont i armhålan vid rörelse av armen där de tog bort portvaktskörtlarna. Bröstet är mer svullet idag och blåmärkena har börjat synas men annars mår jag bra.
Det som väntar nu är ett samtal från min kontaktsjuksköterska som ringer idag och kollar läget efter operationen. Sen är det bara att hoppas att allt går komplikationsfritt och att nästa besök blir på onkologmottagningen den 8/1.
Sambon hade tagit ut ledig dag idag och följde med mig till sjukhuset. Jag började dagen på Nuklearmedicin där en läkare sprutade först in två injektioner i vänstra bröstet med radioaktiv isotop. Sen fick vi vänta en timme, då gick vi till cafeterian så sambon kunde ta sig en kaffe, jag drack vatten.
När vi kom tillbaka fick jag ligga i en scintigrafiröntgen som snurrade runt mig, tog ungefär 15 minuter. Sen var jag klar. Detta var inför operationen så de lättare ska kunna lokalisera portvaktskörtlarna.
Så nu var det ungefär 2,5 timme tills jag skulle till dagkirurgen så vi åkte hem. Jag fick ju vare sig äta eller dricka nu (fick dricka vatten/te fram till 2 timmar innan operationen) så jag valde att lägga mig och vila i sängen framför Netflix.
Strax innan 12 var vi på plats. Här skiljdes sambon och jag, han åkte hem och jag fick följa med en sköterska för ombyte inför operationen. Jag fick sedan sitta i ett litet mottagningsrum där jag först fick träffa narkosläkare som vela få lite info om allt möjligt. Jag fick ID-band på handleden och information.
Sen fick jag vänta på läkaren. Hon kände ju igen mig på en gång (kollegor som vi är) och hon informerade om ingreppet. Hon ritade ut på tutten hur hon skulle gå tillväga och vi bestämde det så enkelt som möjligt. Tatueringen skulle bli kvar (den lilla pricken på bröstet) annars skulle hon behöva göra ett extra snitt och det tyckte jag var helt onödigt så den kommer alltid finnas kvar där.
Det hon planerade var att skära bort bröstvårtan och gå in där och ta bort tumören samt kringliggande frisk vävnad så hon fick en god marginal och sen sy dit bröstvårtan igen och därefter göra ett snitt i armhålan för att ta ut de portvaktskörtlar hon hittar där med hjälp av scintigrafin jag gjorde tidigare samt blå färg som hon sprutar in för att lättare se dem.
Efter läkarbesöket var klart så kom narkosläkaren igen. Dags för mig att kissa och sen utförde han bladderscan för att kolla hur mycket urin jag hade kvar i blåsan. Det var okej (58 ml) och sen fick jag följa med in i operationsrummet, klockan var nu strax innan 13. Där lade jag mig på britsen, de gjorde det bekvämt för mig och kopplade upp mig till alla maskiner. Jag fick andas i gasmask och kort därefter är allt borta! :)
Jag vaknade på första uppvaket kl 15:00 där en manlig sköterska tog hand om mig. Första 20 min var lite dimmiga och jag frös så jag skakade och jag hade ont. Så han lade på mig en värmedyna + ett uppvärmt täcke och sprutade in smärtstillande i porten jag hade i handen. Kort därefter blev jag både varm och någorlunda smärtfri. Då var det dags att rullas in på nästa uppvak, en annan manlig sköterska hämtade mig och tog hand om mig där.
Min läkare kom sedan och informerade att operationen gått bra, hon hade skickat tumören till preparatröntgen under operationen och fått klartecken att den var med där i. Sen hade hon tagit två portvaktskörtlar och dessa samt tumören kommer att analyseras nu och jag kommer få besked om fortsatt behandling vid återbesöket. Att det blir strålbehandling vet vi sa hon men analysen får tala om för oss om det blir något mer.
Hon hade skrivit sjukintyg fram till återbesöket som kommer vara 8/1. Då är det en MDK-konferens först och sen återbesöket direkt efter tillsammans med både kirurg och onkolog för diskussion angående fortsatt behandling.
Sen fick jag invänta sjukgymnast som informerade mig om fysisk aktivitet. Jag ska försöka röra armen som vanligt men undvika tunga lyft och monotont arbete de första 2 veckorna. Ingen styrketräning de 4 första veckorna. Lyssna på kroppen och göra det som känns bra. Om jag får ont eller det sväller i bröstet efter någon aktivitet har jag nog ansträngt mig lite för mycket.
Hon informerade mig även om symtom som kan uppträda efter en sån här operation.
Man kan bl.a få nervpåverkan i operationsområdet. Domningar och stickningar. Besvären avtar successivt och känseln återställs helt eller delvis.
Man kan även få serom (svullnad), det innebär en ansamling med sårvätska i bröstet. Bröstet absorberar denna vätska själv i stor utsträckning men kan även tappas i behov av bröstsköterska.
Man kan få lymfsträngar i armhålan. Strängbildning kan uppstå ca 1-2 veckor efter operation i samband med borttagande av lymfkörtlar i armhålan men kan även bildas senare. De kan uppkomma i armhålan och sträcka sig ända ner till fingrarna men även förekomma i bröstkorgen ner mot magen. Strängar är oftast synliga och kännbara med fingrarna. De är inte farliga och inte heller bestående men kan under en period orsaka stramkänsla samt påverka rörligheten i armen. Man ska töja på strängarna om de uppstår med ett träningsprogram jag fick av henne.
Sen fick jag även ett träningsprogram som jag ska göra varje dag fram till återbesöket (beroende på hur ont jag har förstås) men det är lätta armövningar. Inget ansträngande. Första dagarna ska jag ta smärtstillande regelbundet för att jag lättare ska kunna göra övningarna.
Jag kommer även under återbesöket den 8/1 få träffa sjukgymnast igen.
Fick därefter serverat te, macka och granatäppeldryck.
Därefter var det ju obligatoriska toalettbesöket kvar för att få gå hem. Sköterskan kollade min urinblåsa med bladderscan igen (50 ml) så han kom med ett glas till av granatäpple för att få igång kisseriet. (samt så hade jag ju dropp med). Jag kissade kort därefter och jag kissade blått! (blåfärgen som läkaren sprutade in ska ju komma ut också) :)
Sen var det bara att gå och byta om, sätter på mig Mirabelle Bh:n jag fått från bröstmottagningen som ska sitta på 24 timmar om dygnet i 2 veckor för att minska blödning och svullnad. Skickar då ett sms till sambon, klockan är efter 16 och han hade nog varit lite orolig över hur lång tid det tagit! :) Jag får min port i handen avvecklad och ID-armbandet tas bort och sen är jag fri att gå.
Sambon hämtade upp mig vid entrén och sen åkte vi och köpte MAX. :) Jag var så hungrig! :)
Jag fick ta Alvedon och Ipren när jag kom hem vid 17 och sen även när jag lade mig för natten. Men idag på morgonen så känns det bättre. Det kan komma en smärta inifrån bröstet ibland (antar att de rotat runt där en aning) och det stramar och gör ont i armhålan vid rörelse av armen där de tog bort portvaktskörtlarna. Bröstet är mer svullet idag och blåmärkena har börjat synas men annars mår jag bra.
Det som väntar nu är ett samtal från min kontaktsjuksköterska som ringer idag och kollar läget efter operationen. Sen är det bara att hoppas att allt går komplikationsfritt och att nästa besök blir på onkologmottagningen den 8/1.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)