I onsdags var det dags! Dagen jag väntat på i 3 veckor. Först besök på arbetsterapin kl 10:15 för att träffa lymfterapeut. Det var flera kvinnor där med sina respektive och väntade på samma sak. Så det var mycket väntande.
Lymfterapeuten skulle mäta mina armar för att ha något att jämföra med om jag skulle få lymfödem. Ingrepp i armhålan som jag har gjort kan försämra lymfflödet. Försämrat lymfflöde kan ge symtom som tyngdkänsla, trötthetskänsla, molande smärta på överarmens utsida och/eller en svullnad (lymfödem). Även bröstsvullnad kan uppstå. Dessa symtom kan uppstå flera månader efter operationen. Jag har återbesök dit om 3 månader men får jag några av dessa symtom ska jag ringa dem tidigare. Jag ska fortsätta med mina "pump"-rörelser för att hjälpa lymfvätskan att pumpa runt i kroppen. Eftersom jag har ett stillasittande arbete ska jag helst göra det var 30:e min.
Sen fick jag vänta igen i väntrummet på fysioterapeut. Samma gäng satt där och väntade och jag blev nog alltid inkallad sist.
Fysioterapeuten informerade mig om vikten av ärr-massage för att motverka att ärren blir stela och orsaka stramhet. Jag fick info kring detta.
Fick även info om töjning av bröstmuskeln då strålning kan ge stramhet i ärrvävnad och muskulatur. Jag fick med mig information om töjningsövningar.
Sen eftersom jag även har lymfsträngar fick jag övningar för töjning av dessa. Jag har flera stycken i armhålan och en i underarmen. Han försökte trycka ut dem, han fick bort en i armhålan men det gjorde så ont så han kunde inte göra något mera. Jag trodde alltså jag skulle tuppa av. Men jag bet ihop men han såg hur smärtsamt det var så han slutade. Men blir jag inte av med strängarna med övningarna ska jag kontakta honom igen för nytt försök.
Sen var det lunchpaus. Jag och sambon åkte hem, jag var alldeles öm och hade ont i större delen av vänster arm efter fysioterapeutens försök till att få bort lymfsträngarna så jag ville bara hem och vila. Men det var snart dags att åka igen.
Klockan 14 hade vi besök på onkologen för besked om analysen från cancertumören och portvaktskörtlarna från armhålan. Samma människor som satt i väntrummet hos arbetsterapeuten satt här och väntade.
Vi blev visad till ett rum och fick vänta där på läkare och sköterskor som skulle komma.
Först kom kirurgen, samma kirurgläkare som jag träffade på nybesöket, tillsammans med en sköterska. Han berättade att de fått bort all cancer i bröstet och att det fanns ingen spridning till armhålan. Jiippii!!! En stor sten föll direkt av mina axlar och lättnaden var stor.
Han informerade att det blir strålbehandling och anti-östrogenbehandling Tamoxifen. Han gjorde en klinisk undersökning av bröstet och armhålan och sa att det såg bra ut. Han fyllde i ett intyg jag hade med mig från mitt försäkringsbolag och sen var vi klara. Härmed är jag klar på kirurgen.
Sen kom onkologläkaren. Han berättade samma sak som kirurgläkaren men berättade lite mer ingående angående strålbehandlingen och Tamoxifenbehandlingen som jag ska ta i 5 år. Strålbehandlingen är vanligtvis i 15 dagar under 3 veckor men eftersom jag är yngre än 50 år blir det extra boost och då blir det 4,5 vecka istället. Detta för att det är större risk för återfall ju yngre man är. Tamoxifenbehandlingen är också för att minska risken för återfall. Han berättade om biverkningar med både strålning och Tamoxifen.
Han skrev ut Tamoxifen och sa åt mig att börja med det direkt. Skrev även ut kortisonsalva att smörja in bröstet med efter strålbehandlingen då man kan bli svedd, som vid solbränna.
Han gjorde också en klinisk undersökning av bröstet och armhålan. Allt ser fint ut.
Angående sjukskrivning så trodde både han och jag att jag skulle kunna jobba 100% under tiden jag går på strålbehandling eftersom jag jobbar på sjukhuset så har jag ju nära också. Ingen restid går förlorad. Men skulle jag få biverkningar som trötthet m.m. så skulle jag höra av mig så skulle han hjälpa mig med sjukskrivning deltid.
Han hade en del frågor kring min ärftlighet och jag frågade även om fortsatta kontroller med mammografi och han sa att har man haft bröstcancer har man årliga kontroller i 10 år men eftersom jag hade ökad risk för cancer så skulle jag få ha årliga kontroller tills jag är 74 år. (då man vanligtvis slutar gå på mammografi).
Jag är så lycklig! Redan dagen efter började jag jobba 100%. Alla på mitt jobb var så glada och lättade allihopa. Det är så skönt att vara tillbaka efter min långa sjukskrivning med diskförskjutningen i nacken sedan oktober 2018. Nu äntligen är jag tillbaka, jag är cancerfri och jag är frisk! Känslan av att känna sig frisk och hel igen är oslagbar!
22/1 har jag fått tid till strålmottagningen för planering av strålningen. Ingen strålning kommer ske denna dag men jag kommer få tider för det på detta besök.
Jag kommer få göra en CT-undersökning (röntgen) inför strålbehandlingen under detta besök. Jag ska tills dess andningsträna. Jag ska ligga plant med en kudde under huvudet och andas in djupt, fylla lungorna fulla och sen hålla andan i 20 sekunder. Andas i 1 min och sedan fortsätta igen på samma sätt. Detta för att strålningen kan ge strålningsskador på lungor och hjärta och med denna teknik så minimeras stråldosen. Så under tiden de strålar håller jag andan men även samma andningsprocedur skulle göras under röntgenundersökningen.
Så nu är det bara att vänta och jag har idag planerat mitt schema på jobbet med min chef. Jag jobbar 100% där jag jobbar från 7:10-16. Jag jobbar in 20 min varje dag för att kunna vara ledig en fredag i månaden. Jag kommer fortsätta jobba hemifrån tisdagar och torsdagar. Låter som ett väldigt bra schema. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar