Kallelse till bröstmottagningen

Idag var jag på magnetkameraundersökning. Jag har gjort magnetkamera tidigare vid två tillfällen, utredningen angående mitt hörselskadade öra (MR-hjärna) och utredningen angående min diskförskjutning i nacken (MR-halsrygg). Men ingen var som denna. Dessutom skulle jag ha kontrast intravenöst under tiden i vänster arm. Kontrastmedel gör att förändringar syns tydligare.
Jag låg på mage med ansiktet ner i ett hål (som på ett massagebord) och brösten hade också egna hål som skulle passas in på millimetern. Det jobbigaste jag tycker med MR är att man måste ligga helt still. Jag var tvungen att ligga still i över 30 min, tillslut blir man så fokuserad på andningen och man undrar hur still man egentligen ligger för man andas så djup och ibland så fort. Men de sa att jag legat still och att de fick bra bilder. Så det är väl bra då!

När jag kommer hem ligger en kallelse till bröstmottagningen i brevlådan. På måndag 2/12 ska jag dit och träffa läkare och kontaktsjuksköterska för operationsplanering. Snart är väntan över och jag får äntligen veta hur framtiden kommer se ut.

29/10 Gick på årliga mammografin.
4/11 Fick ny kallelse till mammografin om en kompletterande utredning.
12/11 Mammografi, ultraljud och biopsier.
20/11 MDK och besked.
25/11 MR-bröst.
27/11 MDK
2/12 Besök på bröstmottagningen för planering av operation.

Det är väldigt jobbigt på jobbet just nu då de planerar in veckorna hur schemat ska se ut och jag kan bara ta en dag i taget. Schema för julen, kommer jag kunna jobba, är jag sjukskriven eller jobbar jag deltid?
Jag hade erbjudit mig innan detta att lära mig arkivet och receptionen då min dotter åker till USA i december och blir borta en månad. Så jag har varit min dotters lärling i några veckor men nu måste de ha en backup-plan för vi vet inte hur det kommer se ut för mig framöver.
MDK på onsdag och den skrivs senast på torsdagmorgon. Så sen borde jag kunna gå in och läsa min journal på 1177 och få veta planen de har för mig. 
Snart, snart är väntan över. Väntan har varit värst. Så fort man får beskedet cancer så vill man bara få bort det.
Ta mitt bröst, jag vill inte ha det längre!