Hur känns det att strålas frågar alla? Det känns ingenting! Inte under tiden strålapparaten strålar mitt bröst i alla fall. Nu efter 8 ggr kan jag säga att jag är typ "solbränd" på bröstet och runt omkring, typ solsveda, huden har blivit röd, värmeökad, lite svullen och irriterar lite. Så nu ska jag smörja mig med Eloconsalvan jag fick utskrivet varje kväll. Har köpt topp istället för bh, för den har börjat skava och det gör ont under armhålan.
Första 5 gångerna gick det bra, kände inte av någonting men sen kom hudirritationen, ont i bröstmuskeln samt tröttheten de pratat om. I 3 dagar har jag i stort sett sovit sen jag kom hem från jobbet, kroppen är helt slut. De frågade mig på strålmottagningen om jag vela vara sjukskriven nu men jag har pratat med min chef och jag har frågat om jag kan få ta ut en semesterdag i veckan för att se om det hjälper något. Hon gick med på det men frågade även hon om jag inte borde sjukskriva mig.
Men har man varit sjukskriven så länge som jag var innan jag fick mitt cancerbesked (diskförskjutningen) så vill jag helst försöka in i det sista. Jag är inte dum, märker jag att det inte går viftar jag med vita flaggan och sjukskriver mig men jag vill inte utesluta andra alternativ först.
Jag var dessutom dunderförkyld förra veckan och var sängliggandes hela veckan. Den här veckan kämpar jag fortfarande med hostan som alltid hänger sig kvar så länge men jag har jobbat hela veckan. Jag har dessutom fått ont i ena foten (?). Ont på utsidan vid knölen, gör inte ont när jag sitter men så fort jag ska belasta foten så gör det jätte ont. Inte vad jag behöver just nu när jag måste gå till strålmottagningen varje dag. Bara bita ihop och blir det så klart olidligt kontaktar jag sjukgymnast.
Jag har förstått att många är sjukskrivna under strålbehandlingen, kanske inte heltid men deltid. Väldigt få klarar av att jobba heltid så vi får väl se hur det går. Men jag tror att det är lite lättare för mig eftersom jag jobbar ju på sjukhuset (nära) och jag skriver om cancerpatienter hela tiden så jag bearbetar nog detta på mitt sätt. Jag är ju dessutom uppvuxen med en cancersjuk mamma och cancer för mig är mer vanligt än kanske för andra som tar dessa besked väldigt hårt. Jag säger inte att jag tog mitt cancerbesked lätt men jag har väldigt mycket kunskap genom mitt jobb så jag kanske inte blir lika rädd som andra.
Läste t.ex om en tjej som väntade på besked om hon hade bröstcancer eller ej och hade sån dödsångest att hon redan innan hon fått besked redan bokat tid hos bank, jurist och begravningsbyrå för att underlätta för man och barn och göra klart allt innan hon dör. Men hon visste ju inte ens om hon hade cancer och även om hon skulle ha det så är det många som överlever bröstcancer.
Så vissa tar det väldigt hårt, det är bara det jag försöker komma fram till. Jag har också en del oro om jag kommer få tillbaka cancern, det finns ju alltid en risk och ju yngre man är så är risken större men jag måste ju även kunna pusta ut och glädjas just nu över att de faktiskt fått bort all cancer i mitt bröst och jag är cancerfri nu.
Därför vill jag inte att detta med strålbehandlingen ska få ta så mycket av min tid, jag vill återgå till mitt "normala" liv så fort jag bara kan.
Tamoxifen som jag äter kan ju ge en del biverkningar. Man kanske letar efter biverkningar när man vet att de faktiskt kan komma men fram tills nu har jag faktiskt inte känt av mer än att jag har haft nattsvettningar. Men igår kände jag ledvärk i höger hands fingrar. Inte så besvärande att jag inte kan använda handen men det känns när jag knyter handen och mest i ring- och långfinger. Det behöver ju inte vara bestående, det kanske försvinner snart igen. Men jag tänker att jag skriver ner allt i bloggen så jag senare kan gå tillbaka och läsa, sånt som jag kanske glömt om några år. Ska ju ändå äta dessa i 5 år! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar